Språket åh språket!!! Mer än någonsin har det gått upp för oss vilken dörr det är för att komma in i gemenskap och sammanhang. Vi tragglar oss fram med spanskan och visst går det lite bättre för var dag som går men känslan av att vara vingklippt kvarstår. Det är svårt att vara spontan, sprallig och kunna skoja när så mycket kraft går åt till att förstå och forma svar som är någorlunda begripliga. När ämnet övergår till saker som verkligen berör får man vifta, peka och framförallt le. Det vackra med alltihop är att nästan alla vi mött tar sig tid, pappan i poolen, de olika taxigubbarna, vakten utanför bankomaten där vi passerar varje morgon, Lydia som städar hissarna ja alla lyssnar och svarar om än med ett något konfunderat leende.

Livet här går berg- och dalbana, ofta flera varv på en dag. Tjusningen över att få vara ”bara familj” är ibland det som gör att man får total spunk. Syskonbråken når nya dimensioner när hela legobyggnader kommer farandes genom luften och en tom resväska blir tillflyktsort. Våran 1 1/2 åring har systematiskt undersökt varje vrå av lägenheten. Just nu ligger tjusningen i att undersöka toaletten. Vad flyter, vad flyter inte? Detta djupdykande intresse har resulterat i att toaletten nu måste låsas från utsidan, vilket skapar stort förtret hos systrarna som i nödens stund måste remma runt för att leta skeden som kan låsa upp dörren.

Barnen saknar sina kompisar och vi saknar nära relationer. Ja utmaningarna med att flytta till ett annat land är många och det är med stor ödmjukhet vi tänker på alla nyanlända flyktingar världen över. Tänk att tvingas göra denna resa kanske helt utan hopp om att någonsin kunna återvända till sitt hemland.

Men mitt i allt virrvarr finns guldkorn som lyser upp vardagen så att allt känns värt igen; Helgens härliga baddag vid havet! Det nyfunna lilla caféet som ligger bara ett stenkast från där vi bor och som är ett perfekt ställe att göra läxorna på. Vi har också äntligen kommit igång med lite träning, så befriande att känna pulsen dunka och svetten rinna. Dagligen upplever vi också sådan medmänsklighet. Alla hjälpsamma händer som lyfter stentunga matkassar, öppnar dörrar och gör plats så att man får sitta med sina barn trots att bussen redan är fylld till bredden. Andreas borttappade plånbok som en gammal dam lämnade till vakten i öppningen till köpcentret. Helt otroligt! På många sätt känner vi att Gud finns med oss. Förbönerna från människor därhemma har gång på gång banat väg och burit oss framåt både i det stora och det lilla.

Barnen ser nu mycket framemot advent. Till helgen ska pyntningen äga rum och det helst med hela batteriet på en gång, det vill säga blinkande ljusslingor, silverskimrande snösprej och spelande tomtar med stora rosetter. Med denna hälsning vill vi önska er en fortsatt fin vecka och en riktigt god första advent!

Allt gott från oss!