Vi förundras över hur fort tiden går. Vi är nu inne på vår sjätte vecka och spanska verb o glosor tapetserar större delen av vardagsrummet. Under de tre veckor som gått har vardagen återfått en struktur som fungerar. Schemat stuvades om, vi hittade en barnflicka som hjälper oss och…poff så blev allt lite lättare igen!Tänk att det finns en Gud som ser till alla våra behov🙂 Imorgon ska även våran Tilde få gå på sin första språklektion. Myrorna i brallan har blivit färre, helt plötsligt klarar hon att lyssna på långa kapitelböcker. De få fraser spanska hon kan nyttjas friskt. Vi hoppas att detta kan bli en bra utmaning för henne!

Ett glädjande besked är att Equmeniakyrkans missionsråd i ny genomgång av säkerhetsläget återigen sagt sitt ja till oss som familj att genomföra flytten till Nicaragua. Ostabiliteten i landet berör idag inte den karibiska kusten på ett sådant sätt att det skulle utgöra någon direkt fara för oss. Snart hoppas vi kunna visa en bild på det hus som är under upprustning och där det är tänkt att vi ska bo de närmsta två åren.

Gillar skarpt att det är enkelt att sätta bo. Val av möbler: plast, importerat eller lokalt hemsnickrat. Då vi båda är lagd åt det praktiska hållet o Andreas dessutom är snickare blir det utan tvekan det sistnämna. Vår förhoppning är att vi ska kunna genomföra flytten till Bilwi i mellandagarna.

Fläktens surr i taket får ögonlocken att sluta sig alltmer. Dags att koja. Hoppas att vintermörkret därhemma för med sig en och annan härlig känsla av att kunna ta det lite lugnare.

ALLT GOTT från oss!